Uppfällning

Jag har också under dagen kommit fram till att jag skall använda mig av en gasdämpare av samma typ som finns i kontorsstolar för att resa masten. Tanken är då att masten skall resas med hjälp av trycket i gasdämparen och sedan skall masten dras ned för hand och därmed också komprimera gasdämparen.
Tidigare har tanken vara att använda hyraulik men detta medför både högre kostnad, vikt och komplexitet. Gasdämpare är alltså enklare.

Brandstation

Idag var jag åter på brandstationen i Umeå och testade några koncept jag hade på reglage att aktivera mastuppfällningen med. Bilder ser ni nedan.
Förslaget i mitten vann på grund av sin tydlighet.

Uppfällning?

Idag har jag återigen försökt hitta ett bra sätt att fälla upp sektionerna på. Jag har diskuterat saken med två studenter med ingenjörsbakgrund som gett mig mycket bra feedback och tips. Istället för att använda ett tunt tygband lutar det nu mer åt att använda någon typ av metall- eller syntetvajer och dessutom dra den på insidan konstruktionen för att den skall vara bättre skyddad.
Nedan syns en modell för att simulera uppfällningen av sektionerna i teleskopmasten.

Bilden under ska illustrera hur vajern skall löpa förbi rullhjul och kanter.

Fullskalemodell

Mer modellarbete vilket är grymt kul! Nedan syns den fullskalemodell jag bygger för att se hur hela Surikat-konstruktionen kommer se ut och framför allt för att undersöka hur fastsättning på fordonet kan göras.

Konceptmodeller

Koncepten på infoenheten som jag skissade på igår har jag idag gjort till tredimensionella modeller i verkstaden. Bilder kan ses nedanför. Härnäst följer en utvärdering för att se vilket av dessa tre som är värt att gå vidare med.

Informationsinsamlingsenhetskoncept

Idag har jag tagit fram förslag på hur den delen av Surkat som skall sitta längst uppe i masten ska se ut. Den skall innehålla
-kamera 1 (för användning dag och natt)
-kamera 2 (IR-kamera som är känslig för värmestrålning)
-vindmätare (mäter riktning och styrka)
-termometer
-antenn för sändning av information
Förslagen ser ni nedan. Samtliga koncept är fästa i toppen på den översta sektionen i teleskopmasten. På samtliga koncept sitter kamerorna längst ut på armarna. Detta för att inte deras siktfält skall skymmas av teleskopmasten.

Koncept A: på armarna sitter de olika kamerorna. Det är tre armar för att illustrera möjligheten att sätta på mer utrustning på sikt. Armarna roteras in under transport för att skydda kamerorna.












Koncept B: armarna fälls ut och upp med hjälp av ett band eller en vajer som drar upp dem.

Koncept C: armarna sitter gömda inuti röret vid transport. Då de ska användas pressas armarna förbi den vindmätare som sitter ovanför och faller sedan ned till horisontellt läge.

Nästa steg i det hela är att bygga modell av koncepten och utvärdera dessa.

Mer test

Med hjälp av ett enkelt metspö (bild nedan) och lite tryckluft testade jag på filmen nedan om det går att få metspöets sektioner att skjutas ut med hjälp av tryckluften. Det funkade hyffsat. I och med att metspöets sektioner är lite koniska låser de sig själva när det kommit ut tillräckligt långt.



Det som kan sägas är att metspöet var väldigt lätt (473g) och tryckluften förhållandevis kraftig. Mycket luft läckte ut i mellanrummet mellan sektionerna. Detta mellanrum krävs för att göra det möjligt för sektionerna att låsas i varandra.
I en större konstruktion med åtminstone 10-15 gånger högre vikt krävs troligtvis tätningar för att inte behöva pumpa in allt för mycket luft.
Slutsats: metoden fungerar i liten skala men i större skala blir det troligtvis ganska svårt att få det att funka. Detta överensstämde även med vad min konstruktörskontakt på ÅF sa i vår diskussion kring konceptet.

Modelldags igen!

Detta har hänt de senaste dagarna.
-skissat på tekniska lösningar teleskopmaster och saxar samt på det modulsystem som skall sitta i toppen där kameror och annan utrustning skall sitta
-jag har varit på möte på ÅF, min ena samarbetspartner, och diskuterat tekniska lösningar
-fått hjälp av en systemdesigner på ÅF att bygga upp den infobearbetnings- och sändningsstation som skall sitta i fordonet och skicka iväg den information som samlats in
-jag har förbättrat teleskopmodellen samt gjort en mindre saxmodell
Jag gjorde två filmer nedan som visar de olika modellerna. Teleskopet är samma teleskop som jag har publicerat film på innan men nu kan alla tre sektioner fällas ut. Totallängd blir därför 9 m.

Saxkonstruktion

Här är alltså saxkonstruktionen. Sektionerna består av 1 m långa plaströr.

Teleskoptest

Idag var jag på brandstationen och testade mina koncept.
I fallet med aktiveringsenheten hade jag tänkt fel och den borde, enligt de befäl jag talade med, sitta någonstans i förarmiljön. Detta eftersom lägesrapporten ofta lämnas direkt på förarplatsen då fordonet kommer till olycksplatsen.
Gällande den handburna enheten kom förslag på att slå ihop den med radion som vanligtvis används för kommunikation. Då var tanken att varje radiomeddelande som går ut från den aktuella enheten loggas tillsammans med en bild och väderdata.
Ser man bara till formen så vann koncept #1 som aktiveras på liknade sätt som en komradio idag, dvs med knapp på sidan.
Nedan syns en video på en testmast jag gjorde idag av plaströr och fiskelina. Den består av tre stycken tremeterssektioner. Tyvärr fälldes bara två av dessa ut på grund av för mycket friktion.

Skissmodeller

Idag har jag gått från skiss till skissmodell och har gjort tre olika koncept på
-fjärrkontrollen som skall kunna användas till att spela in röstkommentarer till en videosekvens
-aktiveringsenheten i fordonet som används då fordonet kommer till olycksplatsen och surikat skall upp och observera. Bilderna undertill visar först de tre fjärrkontrollskoncepten och sen koncepten för aktiveringsenheten.
Imorgon onsdag skall jag troligtvis till Umeå brandstation för att testa de olika koncepten.

Aktiveringsenhetskoncept

Nedan är alltså de tre koncepten för hur aktiveringsenheten kan tänkas se ut.

Teleskoptest

För att visualisera det för mig själv gjorde jag ett snabbt test med att göra en teleskopkonstruktion som fäller ut sig. Det kan lösas genom att trycka på med en hydraulcylinder där jag trycker på med handen i filmen. Det kan också lösas genom att en vajer drar upp den andra sektionen på samma sätt som den tredje.
En fördel med vajer är att samma vajer eventuellt även skulle kunna användas för att resa konstruktionen.

Saxkonstruktion

Under dagen har jag funderat mellan vilket som är mest lämpligt som lyftanordning, teleskop eller sax. En saxkonstruktion rör sig bara uppåt medans en teleskoplösning först måste resas och sen höjas. Däremot skymmer en teleskoplösning mindre av kamerans siktfält.
Jag byggde upp en ganska klen saxkonstruktion i datorn för att få grovt kunna uppskatta vikten på konstruktionen. Den som ses till höger skulle väga mellan 6-7 kilo och gå upp till ungefärs tio meters höjs. Det är alltså bara själva rören utan någon motor, fästanordning och enheten i toppen.
I övrigt har jag mest skissat. Ett urval ses nedanför.

Sikttest

Jag byggde i veckan en jig till min kamera där jag satt en dörrkik i en skumbit som gör att jag kan ta bilder med mycket vidvinkel. Detta för att simulera en lins som har 180° vidvinkel som jag tänkt använda mig av i Surikat.
Under gårdagen åkte jag till ett företag i stan som hyr ut olika typer av liftar och fick åka med upp i en lift och ta bilder med min kamerajig för att se hur detta såg ut.
Resultatet kan ses nedan. Bilden är som mycket förvrängd men kan förvrängas tillbaka av ett datorprogram i efterhand.

Snart skiss

Nu är det mesta av analysarbetet sammanställt och ett av de viktigaste dokumenten är min kravspecifikation som listar de krav produkten måste uppfylla. Kommentera gärna om det är något som ni tycker verkar fattas eller om det är något som jag borde ta bort.

Imorgon börjar skissarbetet så snart kommer det finnas lite mer visuellt trevligt material på bloggen :)

Lördag

Enligt uppgift kan en sensor som mottager ljussignalerna i en vanlig digitalkamera även uppfatta våglängder som är längre än det som ögat kan uppfatta. Detta skulle kunna göra att en vanlig digitalkamerasensor skulle kunna användas till både dag- och nattfotografering. Jag undersökte saken genom att följa anvisningar på nätet om hur en webkamera kan byggas om till att bli IR-ljuskänslig. Digitala kameror har i regel ett filter som sållar bort IR-ljus innan de når sensorn. Detta för att IR-ljus påverkar vanliga digitalbilder negativt. Genom att plocka bort detta filter kan IR-ljus nå sensorn.
Bilderna nedan visar mina försök med att få fram en bild av mig själv i, för ögat, totalt mörker. Den ljuskälla jag använt är en vanlig fjärrkontroll som sänder ut IR-ljus.

Genom detta experiment vill jag påvisa att en bild, om än monokrom, kan tas över en olycksplats med mycket lite ljus. I en till synes mörk natt finns ändå tillräckligt med ljus i IR-området för att kunna fångas med denna teknik. Dessutom finns det på en olycksplats troligtvis flera externa ljuskällor inplacerade så att helt mörkt blir det aldrig.

Fredag

Idag har jag gjort tester på vilken uppdateringshastighet som är lämplig vid observationen av olycksplatsen. Färre bilder per sekund gör att en del av de som observeras känner sig mer bekväma samt att kraven på överföringshastighet inte blir lika stora. Nackdelen är att det finns mindre information per sekund.
Mycket talar för att kommunikationssystemet RAKEL är det som på sikt primärt kommer användas för informationsutbyte inom räddningstjänst, polis och akutsjukvårt. Då jag idag talade med en av mina kontaktpersoner på MSB visade det sig att överföringshastigheten i verkligheten för RAKEL är 4,8kbit/s vilket gör överföring av bilder med kort tidsintervall i princip omöjligt. Jag skall gå vidare med att undersöka RAKEL-systemets möjligheter och eventuella alternativ i helgen.
Videon nedan är filmad från mitt fönster på skolan ut mot byggarbetsplatsen utanför med bild tagen var 30:e sekund. Jag även gjort filmer av samma scen med bilder tagna var 15:e och var 60:e sekund för att kunna jämföra.

Torsdag

Idag har jag framförallt tagit fram en situationsbeskrivning över hur en räddningsinsats ser ut och Surikats roll i det sammanhanget. Se första bilden nedan.
Jag har också utgått från min huvudfunktion och försökt ta med det som omgärdar den för att även gå in ytligt i hur de olika problemen kan lösas. Se andra bilden nedan.
Kommentera gärna om det är något som är oklart eller som du tycker fattas.

Onsdag

Vacker vinterdag i Umeå. Har under dagen pratat med en forskarledare vid Viktoriainstitutet i Göteborg som leder ett forskningsprojekt som studerar möjligheten för räddnings- och ambulanspersonal att skicka filmsnuttar till ett bakre stöd. De försök som gjorts i studien har fått positivt mottagande. Det finns dock idag få möjligheter att få överblicksbilder över en olycka varför Surikat med stor sannolikhet kommer fylla ett behov i framtida räddningstjänst.
Talade även med en expert på IR-teknik om möjligheterna att integrera IR-teknik i Surikat. Han såg positivt på det och de sensorpaket sitter bakom optiken i en IR-kamera är troligtvis inte mycket större än en tändsticksask om några år. Det finns fortfarande en begränsning i optiken som inte kan vara av glas utan måste vara av något annat transparent material som inte stör de långa IR-vågorna. Germanium är vanligt förekommande men råvarukostnaden för germanium är fortfarande mycket hög vilket påverkar priset på optiken negativt.
Annars rullar arbetet på och humöret är på topp!

Onsdag

Igår, tisdag, tillbringade jag större delen av dagen på brandstationen i Umeå. Där talade jag med brandingejörer, brandmästare och brandmän. Både män och kvinnor. De var i allmänhet positiva till en enhet som kunde observera från ett fågelperspektiv men var lite mer skeptiska till att bli observerade under sitt arbete. De som var skeptiska blev mer positiva om det skulle handla om en serie stillbilder med kanske en minut emellan än en vanlig film med 25 bilder/sekund.
Den data som ansågs vara mest intressant att samla in var vanliga bilder (dag- och nattläge), ljud (om detta kunde bli kvalitativt och inte bara innehålla pumpljud från brandbilarna) samt väderdata och då framför allt vindriktning och styrka.

Måndag

Idag har jag förberett morgondagens besök på räddningstjänsten i Umeå. Jag är där för att undersöka användarnas, alltså brandmännen- och kvinnornas inställning till Surikat. Jag skall även reda ut hur ledningsprinciperna ser ut för denna räddningstjänst eftersom det är något som varierar.
Utöver detta har jag besökt FOI och talat med en forskare som är kunnig inom bland annat ledningssystem. Där har jag fått några frågetecken uträtade och även fått ta del av dokumentationen och uppföljningen av en olycka.
I diskussionen om vilken typ av information som bör samlas in kom väderdata upp. Detta är någonting jag inte varit inne på än och jag skall undersöka om det behovet är värt att gå vidare med.
En konkurrentanalys har också skrivits där antalet konkurrenter som kan skapa en kommunicerbar överblicksbild av en olycka är obefintligt. Däremot är det möjligt att framtiden och utvecklingen på satellitfronten kan vara en potentiell konkurrent. Detta är däremot förhållandevis långt in i framtiden och bara antaganden och inget jag anser mig behöva förhålla mig till i dagsläget.

Söndag

Idag har jag kommit fram till att jag bör dela upp Surikat i fyra huvudkomponenter för att det skall bli greppbart.
Kameradel som samlar in den efterfrågade informationen
Bärsystem det som gör att kameradelen kommer upp till rätt höjd
Processor- och lagringsdel som behandlar den data som tas hem
Skärmdel som ger användaren på plats tillgång till det insamlade materialet.

Jag har även arbetat vidare med att få klarhet i räddningstjänsters ledningssystem och imorgon skall jag troligtvis till räddningstjänsten i Umeå för att reda ut frågan ytterligare samt att undersöka personalens inställning till Surikat.